Sovrummet nästan klart.

Eftersom jag har en karl som iblad inte kn vara still så tyckte han att det passade bra att göra om sovrummet nu när jag inte kunde röra mig och vara med och hjälpa till, så han ordnade med barnvakt och så satte han igång, och det vart precis som jag ville.

Det vart ett kort inlägg just nu men jag slänger ut lite bilder från våran snart klara övervåning.

Inte alls lik pappa va.

Då var det gjort då.

Efter många om och men så har jag slutligen genomgått min första och troligen den sista frivilliga operation. Men tro mig det var välbehövligt efter te ammande barn, då tror ja de flesta förstår, kalla mig gärna fåfäng det struntar jag i, tro mig det är jag inte men det är heller inte kul att må illa när man ser sig själv i spegeln. Det gör jag fortfarande men det blir väl bättre när såren läkt. Det jobbigaste under den här tiden har inte vart smärtan, utan bristen av att kunna krama och gosa med mina små, men det ska vi ta igen snart, men se den sorgsna blicken verje gång armarna sträcks och mamma måste säga nej, det skär i hjärtat. Jag har haft mycket hjälp av min andra hälft och även min lillasyster och plastmorsa. (jag vet att hon ääälskar när jag säger så).

Nu har jag egentligen inte tid att sitta här och skriva en massa, har ju ett gäng bröllopsinbjudningar som måste ut.

Tre nätter.

Ja jag har just avklarat tre nätter på jobbet och nu är "långledig" ända tills onsdag, skapligt. Nu väntar jag bara på att klockan ska bli två då ligisterna ska hämtas, sen bär det av hem till Tessa och barnen.

Ikväll blir det mys med älskling, ska titta på Falk.

Har inta alls mycket energi just nu men det vart ju några rader i allafall, nu ska jag klä på mig och dra mig mot dagis. Saknar mina små.

Lycklig.

Det händer inte ofta men ibland så händer det att jag hamnar här för att skriva av mig lite. Dom sista dagarna har var lite dryga med bla ambulansfärd till falun med lilla Tilde, slutade dock bra. I slutet av förra veckan så gick datorn sönder, alla bilder all bröllopsplanering, borta. En sombo som kastar sig ner till Avesta data för att lämna in den, det kommer att ta några dar, vill inte vänta, vill bara veta om det går att rädda allt det jag sparat. Idag kom beskedet, allt gick att rädda, datorn hade endast hakat upp sig. Oron släppte, nu kan jag fortsätta mina planer till min stora dag.
Dagisinskolningen med Mea går inte riktigt på räls, stackars liten börjag gråta bara vi kommer ur bilen utanför dagis. Mitt mammahjärta blöder när jag måste lämna henne och åka till jobbet, speciellt då elefanttårarna rinner och liten bara skriker. Det går över så fort jag gått men just för stunden är det sååå jobbigt.
Nu är det dags att avrunda, ännu en natt på bruket väntar.

Take care

En trött onsdagsmorgon.

Har inte vart nån vidare bra natt, så jävla varmt, ungar som knölar och går i sömnen och en gnällig karl, det kan inte bli värre, eller jo det kan det, när minstingen slår upp sina blå när klockan är sex, då är det värre. Bara att vänja sig, på måndag börjar jag att jobba och min andra hälft tar vid markservicen här hemma.

Lite bilder på mina underbara.

dags att uppdatera.

Tillbaka.
Nu var det att bra tag sedan jag hade en stund över till att skriva, det har minst sagt hänt en del sedan sist, en massa blandade känslor. Bröllopsplaneringen går framåt i allafall, kläderna är beställda, inbjudningarna nästan klara, det återstår en del arbete på gästlistan, är jättesplittrad över vilka jag ska bluda från min sida av släkten, ska man bjuda bara för att man är släkt även om man aldrig träffas, ett riktigt dilemma. Det blir nog bra när det blir klart, skulle kunna skriva hur mycket som hellstom mina tankar kring det men det är lätt att det missuppfattas om fel personer får för sig att läsa.

Sen den 25maj har det var lite upp och nervänt i mitt liv, min älskade farmor somnade in efter en tidssjukdom, för henne var det det bästa, för oss som vart kvar en aningen jobbigare. Jag och farmor stog varann riktigt nära, jag tror att jag var den som lärde känna farmor bäst, och att få höra från hennes väninnor hur hon alltid pratade om mig är upplyftande, jag har setat många timmar och lyssnat på saker som hon berättat, vi träffades nästan varenda dag och dom stunderna är dom som betyder mest i mitt minne av min farmor, hon har berättat hur besviken hon var på sina nära, jag vet vad hon tyckte så jag bryr mig inte om vad andra säger, om allt skitsnack som vart, det finns personer som säger sig älska och sakna men som inte vet hur man gör. Det är den bittra sanningen. Just nu håller vi på att plocka ur huset och jag trodde faktiskt att det skulle vara fler som brydde sig i att hjälpa till, att dom som påstår sig sakna kanske skulle vilja ha ett minne, jag har verkligen slitit som ett djur för att ta mig igenom det här, jag har tre barn och ta hand om men jag klarar det ändå, jag vet att farmor skulle ha uppskattat det jag gör och det får mig att kämpa vidare. Nu till något roligare.

Mina älskade barn.
Vissa dagar upp andra ner, vi har haft en underbar semester med många utflykter. Hur mysigt som hellst att få vara tillsammans hela familjen. Vår lilla sessa har blivit ett år och en riktig busunge, snart dags att skola in henne på dagis, tänk vad tiden går fort.
Towa och Tilde dom är ju som dom är, helt underbara, trots att jag ibland bara vill vara för mig själv en stund, tre flickor på 4år är inte alltid det lättaste att hanskas med, tro mig att jag är trött på kvällarna, men fruktansvart lyckig över att ha en sån fin familj.

Nu är det dags att försöka ta det lugnt och försöka titta på en film UTAN att somna.

Tace care